Media Management

En mycket givande utbildning och konferens kring Drivhusets alla verksamheter tog plats i centrala Göteborg 4-6 november. Detta gjorde att jag inte kunde delta på den sista föreläsningen i kursen Medier och samhället. För att lösa detta har jag nu läst Julias Luttrups anteckningar och ett flertal av klassens bloggar för att skaffa mig en uppfattning om föreläsningen av Annelie Ekelin.

Frågan om det var skillnad mellan delaktighet och deltagande var föreläsningens mittpunkt. Men innan jag snöar in dig som läsare på dem vill jag klargöra föreläsningens huvudsakliga ämne, E-Deltagande. Detta innebär användargenererat innehåll på nätet. Tekniska stöd för deltagande kan vara allt från bloggar och Youtube till politikerchattar. Att för mig som medborgare, få utrycka min åsikt i stora beslut är möjlig på fler sätt än innan men frågan om folk lyssnar på mig eller inte är en helt annan. Jag anser mig i alla fall synas mer nu än innan E-Deltagandets genomslag.

Att hitta nya former av representation och bidra till möjligheten att medborgarna kan delta i hela den demokratiska processen är visionen med E-Deltagande. Lyckas vi med detta kan vi fördjupa vår demokrati tror Annelie.

”Den lokala demokratin bygger på en geografisk samhörighet i platsrummet. Den lokala identiteten är central i den lokala demokratin…” ” Den allt mer individualiserade medieanvändningen leder till en svarare lokal identitet; istället blir andra identiteter viktigare, t.ex. kulturella och intressegrundade identiteter.” Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020, sid 296

Jag anser att E-Deltagande försöker motverka citatet av Hvitfelt och Nygren. Med den nya informationstekniken vill man tillämpa demokratin utan begränsningar av fysiska omständigheter eller tid och rum och man kan då se E-Deltagande som ett komplement. Jag tycker man kan se en klar skillnad mellan delaktighet och deltagande i stort. Jag kan delta på en lektion men jag är inte delaktig för än jag bidrar till lektionens innehåll. Lika så gäller politiken genom internet. Den finns där, jag deltar genom att se och läsa men jag är inte delaktig för än jag bidrar till den genom mina åsikter. Utan internet som forum i stort missar vi en kanal att kommunisera genom. Min åsikt syns för en bredare publik. Jag har möjligheten att yttra min åsikt på en politiker blogg, en viss del av kommentarerna läses men om någon väljer att lyssna är som sagt en annan fråga.

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

Jag var 5 år när vi fick vår första dator hemma, jag trodde att det inte var så speciellt men jag insåg efter ett tag att ingen annan hade det på dagis. Internet började jag använda samtidigt som alla andra i fyran- femman på mellanstadiet och det blev ganska fort en självklarhet för oss unga medan det tog längre tid för flera av våra lärare att acceptera beteendet. Det digitala samhället och hur jag slussades in det, är inget jag reflekterat jätte mycket över. Kanske var det därför dessa två föreläsningar i ämnet intresserade mig så mycket. Fredrik Hertzman stod för föreläsningarna under torsdagen den 28 oktober och tisdagen den 3 november. Då vi haft universitetsadjunkten på IKD i tidigare kurser behövdes ingen närmare presentation så han gick direkt in på ämnet.

Vi diskuterade bland annat hur tillgängligheten av information påverkar oss, detta var något som satte igång min hjärna. Tidigare fans information som jag behövde i min skolgång tillgänglig i bokform eller liknande. Vill jag använda mig av något för att skriva en uppsats idag, behöver jag inte längre gå till biblioteket och leta utan tar upp min lilla Mac och får upp informationen på några klick. Informationsteknologin och informationstillgångarna underlättar enormt. Men pratar vi människor gör tillgängligheten även att vi blottas, blottas på vår integritet. Även de som inte vill synas på internet gör det på ett eller annat sätt. Vissa gör det mer och andra mindre men valet är inte hel fritt. För att testa min teori slår jag upp min mammas namn på sökmotorn, Google. Min mamma vill helst hålla sig så anonym på internet som möjligt. Trots det får jag så enkelt veta ålder, vart hon arbetat de senaste 10 åren, var hon bor och jag fick information som jag inte hade en aning om. Det visade sig att hon är ägare av min frånskilde pappas företag. Detta är information som jag inte skulle kommit på att söka efter men tillgängligheten gjorde att jag hittade det.

Så mycket information att jag känner mig begränsad i mitt arbete på Drivhuset som marknadsförare och projektledare. Den stora frågan som jag ständigt brottas med är: Hur ska jag få folk att lyssna på just min information. Jag vet att jag behöver nå ut till så många studenter som möjligt men jag vet också hur mycket information jag själv får från alla håll. Mailen, gemensamma mappar, anslagstavlor, TV, banners, osv. Detta betyder att ett mail inte räcker för att få ut min information, utan jag måste visa informationen på alla ställen och ändå ha i vetskap att jag bara kanske nådde en fjärdedel av min målgrupp, resten har skapat någon form av spärr för informationen. Vad som är reklam och vad som är bra information att veta ligger ju självklart i betraktaren men många missar informationen just för att det inte går att sortera allt. Jag tycker även att tillgängligheten på information är något som har gjort att vi själva förväntas vara mer tillgängliga. Och detta leder oss i på nästa fråga i det digitala samhället.

Hur ser mina förutsättningar för kommunikation ut och hur påverkar det mig och mina möjligheter i samhället? Facebook, Twitter, E-mail och Iphone är bara några saker som förändrat kommunikationen radikalt sedan bara några år tillbaka. Förutsättningarna är enorma och vi blir nu tillgängliga för kommunikation trots att vi kan vara 100 mil från civilisationen. Där emot skiljer det sig mycket från att endast ha mobilen och inte tillgång till internet. Jag tror inte att jag har helt tappat fattningen av hur värdlen är utan internet. De senaste somrarna har jag spenderat hos min pappa i Motala och han har endas internet på jobbet. Den första veckan känner jag mig riktigt osocial men den tredje och fjärde veckan har jag ändå börjat nöja med att inte vara tillgänglig på mail, Twitter och Facebook. Jag har fortfarande mobilen på dygnet runt men det begränsar kommunikationen markant utan internet.

Något som ändrats genom de nya förutsättningarna för kommunikation är beroendet av tid och rum. Som jag skrev tidigare behöver jag inte ta mig till biblioteket för att hitta rätt information utan kan sitta hemma mitt i natten och hitta det. Flexibiliteten ökar också på så sätt att företag exempelvis inte behöver stationerna sig endast i Sverige utan kan lägga fabriker utomlands men ändå styra det från ett huvudkontor. När vi diskuterade detta pointerade även Fredrik att flexibiliteten även bidrar till en ökad segregering och då mellan informationsrika och informationsfattiga. Fri information är inte en rättighet i alla länder, något vi i västvärlden ofta glömmer.

”Castells betonar att nätverkssamhället upphäver geografin i den meningen att vi inte längre är helt beroende av var vi befinner oss. Han skiljer på platsrummet där vi bor och arbetar, och det nya flödesrummet som är den virtuella platsen i nätverken där informationen flödar snabbt och flyktigt.” Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020, sid 296

Nätverkssamhället och oberoendet av tid och rum har gett ett uppsving för nätbutikerna. En anledning till detta är att de inte behöver lagra saker fysiskt utan säljer man exempelvis musik genom nätet kan man specialisera sig enormt då utrymmet även är enormt. En CD-butik i stan har mer omkostnader vad det gäller hyror och kan heller inte specialisera sig speciellt mycket då man inte kan vara säker på att det man köper in i lager säljs. För mig passar det bra att införskaffa musik genom internet. Genom Spotify kan jag hitta nästan all musik jag vill och om jag motförmodar skulle ha köpt allt i form av CD-skivor skulle jag inte fått plats i min lilla studentlya.

Nätbutikerna breddar konsumtionssamhället och konkurrensen. Detta anser jag är bra vare sig det är på internet eller genom fysiska butiker. Jag tror och hoppas inte att något kommer slå ut det andra förutom i vissa branscher som exempelvis musiken. Men man vet aldrig och det är enligt mig en del av charmen, som företagare måste man våga för att vinna. Medvetenheten av den snabba utvecklingen är nyckeln som öppnar de nya världarna av kommunikationstillgång, oberoende av tid och rum samt tillgänglighetens väld.

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

Den sista torsdagen i oktober var det dags att möta Britt-Marie Ringfjord. Sedan hon var student har hon arbetat med olika former av genusforskning, först och främst receptionsstudier av den merierande sporten. Föreläsningens tema var Genus & medier. Britt-Marie menade att inom forskningen är det inte de biologiska rollerna som är intressanta, istället ser man på kön som socialt och kulturellt konstruerat. Vad förväntas av oss och som man och som kvinna? I varje kultur finns ett antal föreställningar om kön och om vilka egenskaper män och kvinnor bör ha för att tolkas in i könsrollerna.

Det blev en hel del reaktioner och diskussioner under rasterna av denna föreläsning. Man kunde klart se att detta ämne undgår ingen obemärkt. Jag trycker det är rätt så skrattretande att alla tjejer höll med varandra och killarna var på ”sin” sida med tanke på att det var just detta vi diskuterade och vill bli av med. Britt-Marie startade föreläsningen med att prata om feminismens historia. Det ordet klickar inte gott i allas öron och så heller inte för mig. Men nu när jag förstod hela utvecklingen av kvinnors kämpande för jämnlikhet, ser jag stora skillnader i ordet feminism och de olika typerna. De radikala feminismerna är kanske de vi ränker först på och kanske till och med de som fallit över kanten och blivit någon form av manshatare. Det är inte konstigt att män känner sig hotade om man har denna form av syn på begreppet. När man pratar om jämnlikhet och om jämnställdhet klingar orden något bättre. Att ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter borde vara en självklarhet för alla. Men jag ser en ljusning då politiken har hissat en flagga för det för flera år sen och det inte glömdes bort utan ligger kvar på bordet.

Innan jag säger det jag komma skall, vill jag på stå något som vi i klassen fått höra många gånger ”You cannot not communicate”. Boken Theories of communication (1998) menar det samma, att allting kommunicerar något helt oberoende från om man vill eller inte. För att kommunikation ska kunna äga rum behövs minst en person till. Detta informations utbyte mellan två eller fler parter är kommunikationen som boken pratar om. Eftersom allt kommunicerar något tror jag att vi ibland kan komma att övertolka saker.

Britt- Marie berättade även om en undersökning av Anja Hirdman som belyser synen på män respektive kvinnor. Anja studerade då veckorevyn och Fib Aktuellt och menade att dessa förstärker könsrollerna. Budskapet till unga blir att man inte duger utan måste ständig förbättra sig för att väcka mannens lust samt att kroppen blir en kommersiell produkt. Anja har fått mycket kritik för valet av tidningar att studera men det sistnämnda håller jag med om, synen på genus i reklam blir belyst då och då men diskussionen kommer inte alltid så långt. Om vi tittar på exempelvis Sisley bilden som även visats i diskuterats i inlägget, Yttranden är inte så självklart som man kan tro. Här framställs de två kvinnorna i en situation som är något upprörande för många. Utan reklambildtexten Fashioin Junkie skulle jag inte lägga märke till kläderna. Där emot lägger jag märke till kvinnornas utsatthet och att en av kvinnorna visar bröstet. Jag ser det inte som moraliskt rätt att framställa kvinnorna här som sexiga, kopplat med deras utsatthet samt sårbarhet när de befinner sig i vad jag konnoterar som ett rus. Men som jag pekade på tidigare så kommunicerar allt något, allting tolkas också och då utifrån individen som i detta fallet är jag. Kanske har jag övertolkat bilden men jag vill påstå att jag kan uppskatta Sisleys reklam på ett sätt. Jag vet att Sisley som avsändare flertalet gånger spelat på könsroller och på så sätt fått ännu mer uppmärksamhet i media. Det är på många sätt smart av dem att göra detta för sin egen uppmärksamhet men kanske även för debatten kring jämställdhet. Kanske kan deras genomtänkta och strategiska felsteg bidra till värre sanktioner samt belysa debatten kring vad som är okej kommersialisera och dra en gräns för vad som inte är det.

Bilden är tagen från sidan: adsoftheworld.com

Mattekart, Armand & Michéle (1998) Theories of communication. London: Sage

Tisdagens och torsdagens föreläsare var Jens Cavallin, han har bland annat arbetat på regeringskansliet med frågor kring Ägandet men arbetar han på Högskolan i Kalmar. Hans uppgift var att gästföreläsa om medier, struktur och makt under två föreläsningar. Jag har valt att skriva om dessa två i ett blogginlägg då de kopplas till varandra och jag tror att det är lättare som läsare att hänga med.

Hur ser ägandet ut inom medierna? Speglar innehållet i medierna vad folket faktiskt vill ha? Detta var frågor som stod på dagordningen under tisdagens föreläsning. ”Jorden är platt...” var meningen som visades under inledningen av föreläsningen. Jens förklarade att om medierna säger att de självklart sänder vad allmänheten vill ha och ser till allmänhetens bästa säger de i stort sett att jorden är platt. Han höll alltså inte med medierna om detta rakt av utan påstod att medierna speglar verkligheten konvext och konkavt. Det är en bra liknelse anser jag då jag inte tycker medierna lyckas spegla verkligheten utan vinklingar eller egna åsikter.

En viss censur tror jag alltid kommer att finnas, hur uppenbar den är beror nog bara på vem eller vilka som äger mediekanalen. Exempelvis äger Italiens premiärminister, Berlusconi de flesta privata Tv-kanalerna i landet och då staten äger de resterande kanalerna, styr han även dem. Där av kan han genomföra en form av censur för åsikter som kan skada hans ställning, lika så kan han göra vinklingar och har chansen att framhäva sig själv som en bra ledare på bästa sätt och under bästa sändningstid.

Bonnier är tillhör de stora mediekonglomeraten även de, men i något mindre form än Berlusconi. De är ensamägande i TV4 samt äger bland annat tidningarna Amelia, Dagens Industri, DN och Expressen, där av styr de en stor del av nyhetsflödet. Min första tanke är jag kan tycka det är skärmande och att jag borde vara ännu mer kritisk till vad jag läser då gatekeepern för nyheterna inte är helt opartisk. Men vem är helt opartisk? Kanske min första tanke som blivande ledare inom media istället borde vara att detta familjeföretaget verkligen har lyckats och tänka, vad kan man lära från dem? De är likt de flesta andra storägarna av media i behov av läsare, tittare och lyssnare. Därför måste de rätta sig efter vad folket vill ha för att lyckas, drivkraften förblir pengar och att vinna marknadsandelar för företaget som kan växa. Att låta vem som helst och vad som helst sägas i Bonnier-dokumentären hade inte varit ett klokt val för medieägarna och företagets framtid. Hade jag varit ägare hade även jag använt mina fördelar och min makt att styra skeppet bort från vattenfallet. Lika så kan Berlusconi göra vid valkampanjer för att behålla sin ställning och annat vore konstigt. Boken Understanding media economics (2005) styrker mitt resonemang. De menar att när ett företag har makten över kanaler som andra medier även måste gå igenom för att nå sina åhörare, kan företaget eller företagen agera som gatekeepers och bestämma vem som får ell er inte får använda sig av kanalen.

Ordet makt är starkt laddat men jag anser att vi alla använder det på olika sätt. Så fort man börjar tala om storföretag och makt så är det klart att det kan kännas obehagligt. Dock tror jag att så länge man är medveten om att ingenting kan vara helt objektivt och neutralt, utan minska vinkling eller egen åsikt, tror jag man kan ta in nyheterna utan att känna risken för att bli allt för lurad. Som blivande ledare tror jag att allt blir en fråga om att hålla sig kvar på toppen och styra vinden i rätt riktning, det är inte helt lätt men med makt som starkt verktyg kan toppföretagen häpnadsslå.

Torsdagens föreläsning med Jens Cavallin handlade även denna om ägandet av mediekonglomeraten men nu i form var frågorna istället ”Behöver vi skilja ägandet från budskapet”, ”Hur gör vi det?”och”Vad händer om vi inte gör något alls?”. Frågan kring lagstiftning kom upp, en lagstiftning som gör att storägarna inte kan styra det objektiva synsättet. I dag finns ingen reglering för hur stort ett medieföretag får vara, kan det bli farligt? Svaret på det är nog ja men hur vi än diskuterade i klassen tyckes min åsikt kvarstå, det är inte bra att begränsa företag för att de blivit stora och framgångsrika. Visst måste det göras något men lagstiftning tror jag inte är lösningen på problemet.

Något jag nu länge har funderat på är att vi borde få in källkritik som en läropunkt i svenska skolor. Som jag skrivit tidigare är kritiken och vetskapen om de stora företagen viktig för sitt intag av nyheter. Får man från tidig ålder förståelse kring att man bör tänka kritiskt och ifrågasätta mera, tror jag att frågan om ägandet av mediekonglomeraten inte längre blir fullt så stor. Förståelse skapar acceptans. Jag tror också att vi aldrig kommer få media som är helt objektiv, där av anser jag att man istället kan anpassa samhället och visa på vikten av det kritiska tänkandet. Jorden är inte platt och då bör inte vårt kritiska tänkande vara det heller.

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics. London: Sage