Media Management

Måndag igen och dags för en ny veckas gästföreläsningar. Gunilla Sax förde dagens föreläsning på ämnet publisist lokalpress. På Barometern Oskarshamns- Tidningen är Gunilla publisher, innebär att hon är tidningschef som ansvarar för ekonomidelen samt orden som står i tidningen, hon är chefsredaktör och ansvarig utgivare. Det märks från start att denna föreläsning är verkligen riktad mot just Media management och hon talar till oss på ett sätt som gör att jag känner det finns ett utbyte av information mellan henne och klassen. Vi är inte längre ”bara studenter” utan blivande kolegor.

Affärsidén kring Barometern OT är är att vara dominerande, lokala, kvalitetstidningar samt att de vill vara den viktigaste lokala marknadsplatsen. Tidningarna ska även vara en betydelsefull opinionsbildare och stå för trovärdighet och långsiktighet. Man vill vara en nödvändig del av dagen genom att vara uppdaterande. De nya tiderna gör att de ständigt utmanas. Genom de många nya medierna kommer nya läsvanor och sättet att ta till sig på olika sätt. De har även märkt trenden att man inte längre vill betala för att få tag på nyheterna, allt ska vara gratis. Annonsörerna är ovana vid de nya medierna och har svårt att anpassa sig fort. Den sjunkande pappersupplagan har blivit en trend. Den stora frågan för tidningarna ligger nu i hur ska de ska tjäna pengar genom internetupplagor. Man behöver göra en bra produkt på nätet samtidigt som man behåller sin kvalitet i pappersformen av tidningen. Prenumerationerna bidrar med 180 miljoner kronor till Barometern OT ekonomi medan annonserna endast är 98mkr och av dem är bara 3 mkr annonser på internet. Där av klarar sig tidningarna inte av endas annonsintäkterna på internet, så hur ska vi fler annonsörer på internet är frågan. Löser man den frågan har man kommet en bra bit på vägen menar Gulilla, speciellt med tanke på att annonsörerna nu tenderar att inte välja reklam på internet utan gå ifrån tidningen och byta medium att visa sin reklam i.

Traditionella medieföretag står idag inför en osäker framtid menar boken På väg mot medievärlden 2020. Det är på grund av en ökad konkurrens, mättade marknader och precis som Gunilla säger skiftningar i vad annonsörerna väljer för reklammedier. Där av börjar medieföretagen utforma affärsstrategier med kommerciella målsättningar som är värderas som lika eller ännu viktigare än samhällsaspekter och innehållskvalitet. De ekonomiska drivkrafterna håller på att bli en faktor som står högt i kurs för att forma medieutbudet och styr medieföretagens handlande. Hvitfelt et al (2008)

Boken, Gunilla och jag har samma uppfattning vad det gäller tidningsbranschens fortsatta nedgång. Då man förlorar marknadsandelar även på annonsmarknaden leder detta till en tydlig minskad lönsamhet. Man behöver mer flexibla organisationer och mer personal som ar utbildning på fler medieområden en det tryckta. På så rätt tror jag man kan utveckla mediet så det blir mera uppdaterat i tiden. Gunilla tror att man även måste utbilda annonsörerna för att de ska våga välja att annonsera på internet och visa hur många som använder mediet varie dag. Jag tror på att det är högst relevant att göra för att få dem att förstå. Jag tror också att man bör hålla koll på nya medievanor, att läsa tidningen vid frukosten är inte längre en lika vanlig vana då man i storstaden broskar mer och tar frukosten på vägen till arbetet istället. Vad är de nya vanorna, hur kan vi påverka dem och kan vi på något sätt skapa nya vanor för folket? Det är bara några av frågor som jag tror är viktiga för framtiden.

Likt Gunilla tror jag man måste nicha tidningar mer för att överleva i framtiden. Barometen OT försöker bli mer och mer lokal och det ser jag som en form av differentiering. De har även lokala skribenter jag tror tillför känslan för tidningen. Ju mer personlig tidningen blir desto mer vill man läsa den tror jag. En annan tanke är att öka presstödet från staten, det kan vara en livsviktig del av intäkterna och i dag är detta endast 2 % av de totala utgivningskostnaderna Weibull et al (2008). Slutligen tror jag att den tryckta dagstidningen kommer bli mycket svår att bibehålla, med generationen går den sakta mot graven, jag tror däremot att man kommer vilja ha magasin och andra icke dagliga tidningar en bra tid fram över. Att ha köpa något fyriskt som man kan ta på tror jag funkar bra i konsumtionssamhället vi lever i och man även utvecklar mervärdet kan det komma att stanna ännu längre. Exempelvis att genom tidningen man köper får man stämmnings låtar genom Itunes som tillför repotagläsningen.

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2008) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Stockholm: Bonnier

En riktigt regnig måndag, det var svårt att stiga upp och hinna i fatt med bloggandet men så slog klockan 13 och det var dags för en ny gästföreläsning, denna gång av Olof Hultén. Tidigare har Olof arbetat på omvärldsbevakningen hos SVT, något som fick mig att känna att denna mannen kan sin sak. Olof slår på owerheaden, med en något suddig text på, detta förbryllade oss alla. Det var första gången som jag kan komma på att någon på högskolan använt den. En riktig gammal goding.

Vad är public service, frågar Olof som själv väljer att svara. I allmänhetens tjänst, men vad är då det? Han förklarar att public service är en 90 år gammal politisk och ideologisk affärsidé med fem olika modeller många olika länder. Inget land har precis samma vinkling på vad public service är för något och hur det ska användas. Det är en affärs modell och alltså inte en sak utan många menar Olof. Idén kom under första världskriget då radion blev aktuell, man tog monopol på tekniken för att det inte skulle kunna spridas propaganda genom det. Senare insåg man att ingen hade egentligen råd med tekniken. Man kunde antingen välja att ha många små radiostationer som inte kunde utvecklas så mycket eller istället ha få riktigt stora som staten kunde styra och äga. Sedan började tekniken utvecklas och TV:n kom. Teknologin inom media menar Olof påverkar i allra högsta grad hur publik service kom till samt hur modellen används idag.

Innan 1989 hade EU inget med televisionen att göra, satellit-TV gjorde att de gick in och började reglera när de insåg pengarna i det. Medlemslängderna fick mindre att säga till om och EU skapade villakåren, att 50% av TV utbudet skulle vara europeiska program samt att de begränsade reklammängden till 15% av det totala utbudet. EU ogillar statliga subventioner men man kom fram till att de var viktiga för att främja de små ländernas vilja att göra film, TV och radio så de fick finnas men även här på vissa villkor. Dessa var bland annat att varje medlemsland skulle klart bestämma vad public servis skulle innebära och etta var ingen lätt uppgift. När internet kom togs även diskussionen upp om public service ska använda sig av det nya fenomenet. Hittills får public service- program ha webbsidor som har programverksamheten att göra men det ses över noga menar Olof Hultén.

Den marknadsorienterade EU-kommissionen har fått uppfattning av att public service- företagen inte passar in i systemet. Europeiska kommersiella eterföretag och produktionsbolag drev 1998 en kampanj för att avskaffa bidragen som går till de allmänna radio- och tv- bolagen. Exempel på exempel beskrivs i boken, All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha? (2001). De beskriver hur public servis är på väg mot graven och tekniken inte är något man kan skyla på för det. De menar att man måste återuppliva sambanden mellan offentliga etermedier och demokratisk politik (som förut var ledstjärnan när det gäller den offentliga radions start). De ifrågasätter också att om att om man låter public servis bli ett minne blott, blir det då som följande?

”Får vi ett samhälle där människor i första hand betraktas som näring för storföretagens lönsamhet eller ett där medborgarna faktiskt har rätt att bestämma vilka ekonomiska system och mediesystem de anser vara de bästa?” Robert W McChesney (2001) All makt åt medierna eller Ge folk vad folk vill ha, sid 295

Jag tror att det kan bli båda delarna av vad citatet visar men jag står kritisk mot att public service är så fort på väg mot graven som boken menar. Om EUs syn på public service läste jag innan lektionen, när jag lyssnade till Olofs lektion kunde jag inte lägga mitt kritiska tänkande åt sidan. Något jag även hade svårt att lägga åt sidan var frågan om TV-licens och kostnaden. Jag anser att det finns en slags dubbelmoral. I Sverige vill vi nu att alla ska ha tillgång till bredband och långt innan det, TV. Men om det nu kostar att ha det så kan inte alla ha tillgång till det. Att köpa en TV är en engångs summa, jag köpte min för 2000kr. Det är mindre än vad det kostar mig att betala betala för public service under ett år och då för kanaler jag inte tittar på ofta nog för det priset.

”Alla hushåll som har tv-mottagare ska enligt lag betala tv-avgift. På så sätt är alla med och bidrar till radio och tv som är fri från kommersiell och politisk påverkan.” (radiotjanst.se)

”...som är fri från kommersiell och politisk påverkan.” Ja nästan i alla fall, jag ställer mig kritisk mot om SVT verkligen är det och vem det är som har ansvaret för detta. Svaret är de själva men det blir inte speciellt opartiskt enligt mig. Senast under B-uppsatsen berättade en student för mig att en SVT-chef råkat försäga sig om en sponsor till ett SVTprogram. Det florerar texter på internet men vad jag ska tro och vad ska jag förlita mig på är jag helt förvirrad över. Vem säger sanningen om public service? Efter föreläsningen av Olof Hultén finns det finns en dubbelmoral även i mig då jag anser att det är mycket bra att vi bidrar till fri kommersiell och politisk påverkan samt att lilla Sverige får finansiering och chansen att göra egna filmer och mycket annat tack vare public service. Jag tror också att om vi skulle minska Radio och TV- avgiften för folket och regeringen skulle skjuta till mer pengar så finns risken att de vill bestämma mer om vad innehållet skulle vara och då tappar vi meningen med public service. Jag är just nu varken för eller mot public service men har insett många fördelar med modellen tack vare måndagens intressanta föreläsning.

www.radiotjanst.se

Robert W McChesney (2001) All makt åt medierna eller Ge folk vad folk vill ha, Bokförlaget DN

Elisabeth Idermark var torsdagens föreläsare. Tidigare har Elisabeth jobbat som både informatör och journalist men nu arbetar hon som möteskoordinator på EU. Hon han ansvar för 16 av de 113 mötena Sverige ska arrangera när de nu är ordförande i EU. Under de två eftermiddagstimmarna berättade hon om hennes arbetsuppgifter som möteskoordinator och visade bilder från möten. Det jag urskilde på föreläsningen var hur viktigt det var att kommunicera ut den grafiska profilen. Annars relaterade jag många av hennes arbetsuppgifter till mina egna i mitt arbete som projektledare för Drivhuset. Elisabeth pointerade hur viktigt det är att inte glömma något, utan vara planerad och kunna förutsäga saker innan de händer. Här vill jag referera till den kände Charles-Ingvar Jönsson (Sickan) från Jönssonligan ”Allt måste vara planerat in i minsta detalj!”. För det är precis så, här finns inget utrymme för misstag. Elisabeth planerar väl och saker hon själv inte kan rå för ser hon över en extra gång, ett exempel på det är bussarna. Om en buss ska hämta deltagarna från ett möte för att åka till ett annat, ringer hon bussbolaget en halvtimme innan bussen ska komma för att se så allt går rätt till och att hon kan hålla sin planering med tidsschemat.

Eftersom mötena är beredningsmöten och enligt Elisabet, mest handlar om att utbyta erfarenheter och få kunskap, tas inga större beslut. Elisabeth frågade oss efter hennes föreläsning om vi tyckte att det var relevant att ha mötena eller om det var ett spel för galleriet. Me kort eftertanke är det nog det sistnämnda, ett spel för galleriet då, mötena är inofficiella och inga beslut tas. Jag ställer mig frågande till vad man faktiskt får ut av mötena i förhållande till den tid och den stora summa pengar som går åt beredningsmötena. Jag tycker mig också se en form av dubbelmoral då de vill vara så miljömedvetna som möjligt och där av väljer bort vatten på flaska samtidigt som de kör lastbilar med möbler kors och tvärs genom Sverige för att ”en blå stol passar bättre in än en vit”. Men beträffande Elisabeths arbete är det helt klart inget spel för galleriet. Jag ser hennes arbete som oerhört viktigt och jag tror att man lätt glömmer av hur strukturerat allt är när man ”bara” är deltagare vid ett av mötena. Maten, informationspåsarna, valet av lokal, valet av färger och former i förhållande till den grafiska profilen, logistik, säkerhet och mycket mer är sådant som bara finns där och som man kanske inte märker av men definitivt påverkas av.

Massmedier: en bok om press, radio och TV (2003) skriver om, hur vi uppfatta kommunikation beror på omgivningen i vilken kommunikationen försiggår, helt enkelt kontexten. De berättar om hur vi alla blir utsatta för olika slag av påverkan och detta har betydelse för hur vi tar emot budskapet och tolkar det. Vår bakgrund i form av, uppfostran, utbildning och livserfarenhet har självklart också en tror betydelse hur vi tolkar ett meddelande förklarar Hadenius och Weibull, bokens författare. Det här är ändå våra grunder som vi lärt oss från början på Media management men jag anser det också passar in på det mesta och man ska ha det i bakhuvudet och i Elisabeths arbete, i allra högsta grad. Vad hon kommunicerar genom alla olika delarna i mötet är mycket viktigt. Hur hon visar den grafiska profilen och färgerna används, vilken slags mat, hur mycket och vad för slags dricka. Allt tolkas av deltagarna på ett eller annat sätt. Medierna lika så, det gäller att visa den fina sidan då pressen kommer för att fotografera vid mötet. Elisabeth berättar hur pressen i regel inte tar fotton när mötena är igång. ”Då bara sitter de och det ser rätt tråkigt ut” menar hon, men när det minglas väljer hon att släppa in medierna. De får då får roligare foton som utåt kommunicerar mer positiv känsla än vad som hade synts vid en bild på ett stort allvarligt möte. Som sagt, ” Allt måste vara planerat in i minsta detalj!”.

(bilder tagna från aftonbladet.se)

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2008) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Albert Bonniers förlag

Eva Jönsson var onsdagens gästföreläsare, en universitetsadjunkt med oförståeligt mycket information kring lagar och case bakom pannbenet. Man kände att denna föreläsningen kommer innehålla information på en annan nivå och visst gjorde den det. Allt var inte glasklart och det förklarade Eva var en del av det hela. Att läsa en lag både två och tre gånger innan man förstod var ingenting konstig. Universitetsadjunkten tog upp viktiga frågor kring medierelaterad juridik. Jag känner att även om jag inte kommer lära mig den delen av lagboken ”by heart” så kommer jag ändå att veta var jag ska leta och ha en bredare förståelse kring vad jag jag kan råka utför samt vad jag ska se upp för i min kommande yrkesroll .

Yttrandefrihet var det som stod högst upp på tavlan denna dagen. Eva berättade att rättens innehåll skiftar från tid, geografiska förutsättningar och framförallt tekniken. Tekniken är en av delarna som gör att många lagar blir föråldrade eller helt tappar fotfäste, exempelvis är det luddigt hur man gör när det gäller fildelning och vem det nu är som fildelar samt hur det bevisas? Nedladdningsfrågorna har inte hunnit med. Efter mitt år på BBS har jag, mer än ett flertal gånger ,fått höra att ”tekniken är alltid ett steg före” eller ”you dont want to miss the train of technology and be left behind”. Detta är precis vad det handlar om när det gäller lagarna. Det går för trögt. Evas reflektion kring detta var att det måste vara ”trögt” då man inte ska kunna ändra en av grundlagarna över en dag. Det måste vara ett val i mellan samt att man måste hinna diskutera saken. Efter att ha hört Evas förklaring ser jag det som rätt bra att våra lagar inte kan ändras så fort, då skulle chansen vara större att regeringen sprang ifrån folket. Även om jag nu skriver att det är bra finns det alltid två sidor av myntet och den andra sidan visar mig att lagboken kommer alltid ligga två steg efter tekniken, men det kanske är ett slag mot magen man får ta?

De etiska reglerna är något som Eva bara nämner snabbt men dessa ser jag viktiga att ha i bakhuvudet när man arbetar inom mediebranschen. Boken Massmedier: En bok om press, radio och TV(2003), förklarar att de etiska reglerna i princip är tre olika delar: yrkesreglerna, publicistreglerna samt reglerna mot textreklam. Alla dessa är till för att vi i Sverige ska få så ”god publicistisk sed” som möjligt. Pressombudsmannen även kallad PO, övervakar hur pressetiken följs och PON, Pressens Opinionsnämnd är till för att övervaka de press etiska principerna. Boken menar dock att samhället har förändrats sen de infördes samt konkurrensen på mediemarknaden har hårdnat. De menar att uttalanden från PON och PO inte längre har lika stor effektivitet. Jag tror att de kan ha rätt när det gäller effektiviteten men man kan fortfarande bli dömd och få sanktioner som exempelvis skadestånd. De kan även bli uthängda i media och då kan det komma att bli en konkurrensfördel att sköta sig. Här vill jag vända på myntet igen då det finns företag som Sisley, som väljer att bli fällda som fördel så de får mycket uppmärksamhet på det sättet.

Bilden är tagen från sidan: adsoftheworld.com

Det finns ingen total yttrandefrihet, behov att skydda riket, den personliga integriteten och upphovsrätt är delar som kan komma att påverka denna negativt. Yttrandefriheten är byggd på tre grundlagar, Regeringsformen som övergripande skydd från statens åtgärder, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen finns som ett slags extra skydd för vissa delar. Tryckfrihetsförordningen kom med boktryckarkonsten och gäller överlag de tryckta verken, med några undantag och yttrandefrihetsgrundlagen gäller tekniska upptagande som radio, TV och vissa former av internetfunktioner.

Jag anser det viktigt att ha i åtanke att lagar också tolkas. Programmet vi läser säger gång på gång att information tolkas och omtolkas, där av ska man försöka vara tydlig men vi kan aldrig vara helt säkra på att meddelandet har samma betydelse för mig som för mottagaren. Lagarna skrivs så att de ska vara så tydliga som möjligt men även inom många av dem finns en gråzon och ett Ja eller Nej är inte alltid så självklart som man kan tro.

Tisdagen veckan efter hade vi en till föreläsning med Eva, denna i informationsfrihet. Den huvudsakliga punkten var medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar. Eva berättare att en allmän handling kan vara antingen offentlig och då fungerar offentlighetsprincipen annars är den hemlig och kan då vara bland annat sekretessbelagd. När man vill ha ut en handling måste man kunna precisera vad det är för handling man vill ha. När man har gjort detta måste handlingen eller en kopia lämnas ut under samma dag. Myndigheterna måste däremot få tid att göra en sekretessbedömning och stryka över detta och ge ut handlingen. De får också extra tid om matrealet förvaras på olika platser. Om en tjänsteman inte ger ut den allmänna handlingen kan det bero på olika saker. Men även här finns regler. Tvekar tjänstemannen måste han hänskjuta ärendet till myndigheten, om tjänstemannen säger att handlingen inte kan lämnas ut måste denna också upplysa att du kan hänskjuta frågan eller överklagan till myndigheten. Avslås också utelämnandet från myndigheten måste ett motiverat beslut varför det inte utgivits skrivas och skickas till personen som begärt handlingen. Här efter överklagas allt till kammarrätten. När man begär en handling behöver man inte berätta sitt syfte eller vem man är men vid överklagan måste man däremot skriva under på vem man är. Följs inte reglerna kan man JO-anmäla och det brukar sätta fart på det menar menar Eva.

Något vi även diskuterade var personuppgiftslagen, PUL. Man måste ta hänsyn till PUL då även den avgör om en handling kan lämnas ut eller inte. Man får inte kränka den personliga integriteten. Så här beskrivs syftet med lagen:

” 1§ Syftet med denna lag är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter.”

” 2 § Om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall de bestämmelserna gälla.” Olsson.A (2009) Yttrandefrihet & tryckfrihet: handbok för journalister. sid 369

Personuppgiftslagen blir en inskränkning i offentlighetsprincipen eftersom TF och YGL avviker från den. Slutsatserna jag drar är att bland annat tidningarna får ta in personuppgifter. Jag vill där emot återkoppla till delen om yttrandefrihetsgrundlagen tidigare i inlägget, där jag skriver om de pressetiska reglerna. När ska man publicera namn på brottslingar i media? Jo man får göra det så länge de inte innebär förtal, förolämpning, spioneri osv.

Genom Evas förklaringar kring informationsfriheten känner jag att jag fått mer förståelse och kunskap kring offentliga dokument. Jag tror att detta kan komma väl till hands om jag väljer att arbeta inom journalistiken. Det är viktigt att veta våra rättigheter samt skyldigheter, ju mer juridik vi läser desto mer vill jag veta. När man kopplar det till, exempel blir det greppbart och man kan koppla det till egna erfarenheter. Det är mycket som spelar in och man kan knappast lära sig allt men nu har jag kunskapen om hur man tar reda på det mesta.

Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm: Studentlitteratur

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2003) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Albert Bonniers förlag

En ganska så fnittrig klass infann sig dagen till ära i ett av klassrummen på Kalmar Nyckel. Den första som kastades in i lejonburen var gästföreläsaren Sara Svensson. Sara arbetade som informatör på Kalmar kommun och var nu där för att de oss hungriga studenter en inblick i hur informtörsyrket fungerade inom offentlig sektor. Jag anser att hela föreläsningen var mycket intressant men den skrämde mig också något. Aspekter som jag aldrig tänkt på förut kom upp.

Sara började med att berätta om hur strykturen var uppbyggd och över lag måste jag säga att det var en ganska hierarkisk struktur som var svår att gömma. Under föreläsningen berättade hon att hon ibland inte visste vems hennes chef var eller snarare vem hon skulle lyssna på. Skulle hon lystra till den närmsta chefen eller politikerna som egentligen alltid bestämde i slutändan? Detta fick mig att tänka på vad jag lärde mig i föregående kurs, Organisationers kommunikation. Att inte veta vem man ska lyssna på och att vilja ha någon som säger ”Gör så här”, är delar som anställda i en plattorganisation längtar efter de märker att strukturen inte fungerar. Men Kalmar Kommun är ju allt annat än platt enligt Saras powerpoint. Kan det vara så att både platta- och hierarkiska organisationer vill samma sak när kommunikationen sviktar?

Vidare berättade Sara om hur alla tror att de kan ta jobbet som informatör, där av får en sådan post enormt många ansökningar vid en nyanställning. Men yrket som informatör är inte bara att maila sina kolegor eller några företag utåt. Det är ganska komplext och inte alla ser anledningen till att informera och kommunicera. Politikerna några av dem som inte ser informationsbehovet, när hon berättade om detta kom jag att tänka på den gamla transmisionssynen som Heide talade om i boken Kommunikation & organisation(2005). Att chefer har en övertro på att informationen kommer ut om man skickar den och att själva dialogen och bildandet av mening inte är lika viktigt.

Öppenhet är det som Sara ser som den största nackdelen med jobbet men hon ser det även som en positiv del. Det är positivt på så sätt att man har möjlighet att se exakt vad de som jobbar inom offentlig sektor gör, hur saker funkar och att allt går rätt till. Människor har den insyn de har rätt till. Men det negativa med öppenhet inom informatörsyrket är då man är i uppstartskedet av ett projekt då man fortfarande måste vara öppen fast man vet att kommer något ut så finns det stor risk att projektet inte kommer överleva.

Mass Media and Society(2005) skriver om den sociala organisationen av ett nätverk och beskriver där hur me dia kan agera som en spegel av åsikter från den offentliga sektorn men också hur media kan fungerar som en neutral servitör av demokrati. Detta hade jag i åtanke när Sara berättade om hur de kan ta hjälp av media för att visa ”den rätta sidan”. Hon berättade om ett fall då socialen skulle från ta barnen från en familj och där familjen gått ut i media för att visa sitt starka missnöje och vinna sympatiröster. Informatören vid tillfället gjorde något så riskabelt som att säga till media när socialen skulle gå in i hemmet och ta barnen. TV var på plats och föräldrarna kunde inte säga nej utan lät dem vara med i hemmet när bortförandet skedde. Reaktionerna från allmänheten blev det positiva för kommunen. Barnen hade en väldigtohälsosam miljö att leva i, media speglade då som den neutrala servitör Mass Media and Society(2005) berättar om. Jag anser det mycket intressant hur man som informatör kan ta hjälp av media för att få en annan vinkling än den som fanns från början.

Efter dessa ord väljer jag att säga tack till Sara Svensson och stänga lejonburen med studenterna vars hunger stillats....för nu i alla fall.

Heide, Mats, Johansson, Catrin & Simonsson, Charlotte(2005). Kommunikation & organisation. 1.uppl. Malmö: Liber

Den femte oktober 2009 började vi i Media Management- 07 kursen Medier och samhälle 7.5hp. Vi går vårt tredje och sista år på Högskolan i Kalmar men denna kursen blir den första i bloggform.

I denna blogg kommer jag, Louise Carlsson, reflektera över vad gästföreläsarna på kursen har att säga samt sammankoppla litteratur och mina egna åsikter till det hela för att få en förhoppningsvis intressantare läsning.

Louise Carlsson