Media Management

- Mina reflektioner i kursen Medier och samhälle

Hoppa till: Content | Sidebar | Footer

"Nu är det slut!"

2009-11-07 @ 14:09:45


Det har varit en rolig och annorlunda kurs, mycket av den har varit kopplat direkt till arbetslivet och det är dessa föreläsningar är de som gett mig mest. Det är riktigt roligt att faktiskt få ge min åsikt av det hela. Här kan jag citera mig själv från förra inlägget, "Om någon lyssnar eller inte är en annan fråga". Utrymmet för diskussion under föreläsningarna har enligt mig varit mycket positivt. Det har gjort att vi har börjar dela tankar i klassen och ifråga sätta saker mer. Jag kan redan se att saker vi berört på föreläsningarna gett mig något i mitt arbete som projektledaren inom Drivhuset. Nu är det nya tag, ny kurs och ny information som säkert kommer bidra till mitt arbetsliv även den. Men föst en välbehövlig helg. Nu återstår endast att säga som elefanten i Fem myror är fler än fyra elefanter, säger "Nu är det slut!".

Jag syns, därför finns jag!

2009-11-07 @ 13:34:32

En mycket givande utbildning och konferens kring Drivhusets alla verksamheter tog plats i centrala Göteborg 4-6 november. Detta gjorde att jag inte kunde delta på den sista föreläsningen i kursen Medier och samhället. För att lösa detta har jag nu läst Julias Luttrups anteckningar och ett flertal av klassens bloggar för att skaffa mig en uppfattning om föreläsningen av Annelie Ekelin.

Frågan om det var skillnad mellan delaktighet och deltagande var föreläsningens mittpunkt. Men innan jag snöar in dig som läsare på dem vill jag klargöra föreläsningens huvudsakliga ämne, E-Deltagande. Detta innebär användargenererat innehåll på nätet. Tekniska stöd för deltagande kan vara allt från bloggar och Youtube till politikerchattar. Att för mig som medborgare, få utrycka min åsikt i stora beslut är möjlig på fler sätt än innan men frågan om folk lyssnar på mig eller inte är en helt annan. Jag anser mig i alla fall synas mer nu än innan E-Deltagandets genomslag.

Att hitta nya former av representation och bidra till möjligheten att medborgarna kan delta i hela den demokratiska processen är visionen med E-Deltagande. Lyckas vi med detta kan vi fördjupa vår demokrati tror Annelie.

Den lokala demokratin bygger på en geografisk samhörighet i platsrummet. Den lokala identiteten är central i den lokala demokratin…” ” Den allt mer individualiserade medieanvändningen leder till en svarare lokal identitet; istället blir andra identiteter viktigare, t.ex. kulturella och intressegrundade identiteter.” Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020, sid 296

Jag anser att E-Deltagande försöker motverka citatet av Hvitfelt och Nygren. Med den nya informationstekniken vill man tillämpa demokratin utan begränsningar av fysiska omständigheter eller tid och rum och man kan då se E-Deltagande som ett komplement. Jag tycker man kan se en klar skillnad mellan delaktighet och deltagande i stort. Jag kan delta på en lektion men jag är inte delaktig för än jag bidrar till lektionens innehåll. Lika så gäller politiken genom internet. Den finns där, jag deltar genom att se och läsa men jag är inte delaktig för än jag bidrar till den genom mina åsikter. Utan internet som forum i stort missar vi en kanal att kommunisera genom. Min åsikt syns för en bredare publik. Jag har möjligheten att yttra min åsikt på en politiker blogg, en viss del av kommentarerna läses men om någon väljer att lyssna är som sagt en annan fråga.

 


 

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

 

Medvetenhet är nyckeln till de nya världarna

2009-11-07 @ 12:14:21

Jag var 5 år när vi fick vår första dator hemma, jag trodde att det inte var så speciellt men jag insåg efter ett tag att ingen annan hade det på dagis. Internet började jag använda samtidigt som alla andra i fyran- femman på mellanstadiet och det blev ganska fort en självklarhet för oss unga medan det tog längre tid för flera av våra lärare att acceptera beteendet. Det digitala samhället och hur jag slussades in det, är inget jag reflekterat jätte mycket över. Kanske var det därför dessa två föreläsningar i ämnet intresserade mig så mycket. Fredrik Hertzman stod för föreläsningarna under torsdagen den 28 oktober och tisdagen den 3 november. Då vi haft universitetsadjunkten på IKD i tidigare kurser behövdes ingen närmare presentation så han gick direkt in på ämnet.

Vi diskuterade bland annat hur tillgängligheten av information påverkar oss, detta var något som satte igång min hjärna. Tidigare fans information som jag behövde i min skolgång tillgänglig i bokform eller liknande. Vill jag använda mig av något för att skriva en uppsats idag, behöver jag inte längre gå till biblioteket och leta utan tar upp min lilla Mac och får upp informationen på några klick. Informationsteknologin och informationstillgångarna underlättar enormt. Men pratar vi människor gör tillgängligheten även att vi blottas, blottas på vår integritet. Även de som inte vill synas på internet gör det på ett eller annat sätt. Vissa gör det mer och andra mindre men valet är inte hel fritt. För att testa min teori slår jag upp min mammas namn på sökmotorn, Google. Min mamma vill helst hålla sig så anonym på internet som möjligt. Trots det får jag så enkelt veta ålder, vart hon arbetat de senaste 10 åren, var hon bor och jag fick information som jag inte hade en aning om. Det visade sig att hon är ägare av min frånskilde pappas företag. Detta är information som jag inte skulle kommit på att söka efter men tillgängligheten gjorde att jag hittade det.

Så mycket information att jag känner mig begränsad i mitt arbete på Drivhuset som marknadsförare och projektledare. Den stora frågan som jag ständigt brottas med är: Hur ska jag få folk att lyssna på just min information. Jag vet att jag behöver nå ut till så många studenter som möjligt men jag vet också hur mycket information jag själv får från alla håll. Mailen, gemensamma mappar, anslagstavlor, TV, banners, osv. Detta betyder att ett mail inte räcker för att få ut min information, utan jag måste visa informationen på alla ställen och ändå ha i vetskap att jag bara kanske nådde en fjärdedel av min målgrupp, resten har skapat någon form av spärr för informationen. Vad som är reklam och vad som är bra information att veta ligger ju självklart i betraktaren men många missar informationen just för att det inte går att sortera allt. Jag tycker även att tillgängligheten på information är något som har gjort att vi själva förväntas vara mer tillgängliga. Och detta leder oss i på nästa fråga i det digitala samhället.

Hur ser mina förutsättningar för kommunikation ut och hur påverkar det mig och mina möjligheter i samhället? Facebook, Twitter, E-mail och Iphone är bara några saker som förändrat kommunikationen radikalt sedan bara några år tillbaka. Förutsättningarna är enorma och vi blir nu tillgängliga för kommunikation trots att vi kan vara 100 mil från civilisationen. Där emot skiljer det sig mycket från att endast ha mobilen och inte tillgång till internet. Jag tror inte att jag har helt tappat fattningen av hur värdlen är utan internet. De senaste somrarna har jag spenderat hos min pappa i Motala och han har endas internet på jobbet. Den första veckan känner jag mig riktigt osocial men den tredje och fjärde veckan har jag ändå börjat nöja med att inte vara tillgänglig på mail, Twitter och Facebook. Jag har fortfarande mobilen på dygnet runt men det begränsar kommunikationen markant utan internet.

Något som ändrats genom de nya förutsättningarna för kommunikation är beroendet av tid och rum. Som jag skrev tidigare behöver jag inte ta mig till biblioteket för att hitta rätt information utan kan sitta hemma mitt i natten och hitta det. Flexibiliteten ökar också på så sätt att företag exempelvis inte behöver stationerna sig endast i Sverige utan kan lägga fabriker utomlands men ändå styra det från ett huvudkontor. När vi diskuterade detta pointerade även Fredrik att flexibiliteten även bidrar till en ökad segregering och då mellan informationsrika och informationsfattiga. Fri information är inte en rättighet i alla länder, något vi i västvärlden ofta glömmer.

Castells betonar att nätverkssamhället upphäver geografin i den meningen att vi inte längre är helt beroende av var vi befinner oss. Han skiljer på platsrummet där vi bor och arbetar, och det nya flödesrummet som är den virtuella platsen i nätverken där informationen flödar snabbt och flyktigt.” Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020, sid 296

Nätverkssamhället och oberoendet av tid och rum har gett ett uppsving för nätbutikerna. En anledning till detta är att de inte behöver lagra saker fysiskt utan säljer man exempelvis musik genom nätet kan man specialisera sig enormt då utrymmet även är enormt. En CD-butik i stan har mer omkostnader vad det gäller hyror och kan heller inte specialisera sig speciellt mycket då man inte kan vara säker på att det man köper in i lager säljs. För mig passar det bra att införskaffa musik genom internet. Genom Spotify kan jag hitta nästan all musik jag vill och om jag motförmodar skulle ha köpt allt i form av CD-skivor skulle jag inte fått plats i min lilla studentlya.

Nätbutikerna breddar konsumtionssamhället och konkurrensen. Detta anser jag är bra vare sig det är på internet eller genom fysiska butiker. Jag tror och hoppas inte att något kommer slå ut det andra förutom i vissa branscher som exempelvis musiken. Men man vet aldrig och det är enligt mig en del av charmen, som företagare måste man våga för att vinna. Medvetenheten av den snabba utvecklingen är nyckeln som öppnar de nya världarna av kommunikationstillgång, oberoende av tid och rum samt tillgänglighetens väld.

 


 

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2005) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

 

Genus går inte förbi obemärkt

2009-11-03 @ 14:31:36

Den sista torsdagen i oktober var det dags att möta Britt-Marie Ringfjord. Sedan hon var student har hon arbetat med olika former av genusforskning, först och främst receptionsstudier av den merierande sporten. Föreläsningens tema var Genus & medier. Britt-Marie menade att inom forskningen är det inte de biologiska rollerna som är intressanta, istället ser man på kön som socialt och kulturellt konstruerat. Vad förväntas av oss och som man och som kvinna? I varje kultur finns ett antal föreställningar om kön och om vilka egenskaper män och kvinnor bör ha för att tolkas in i könsrollerna.

Det blev en hel del reaktioner och diskussioner under rasterna av denna föreläsning. Man kunde klart se att detta ämne undgår ingen obemärkt. Jag trycker det är rätt så skrattretande att alla tjejer höll med varandra och killarna var på ”sin” sida med tanke på att det var just detta vi diskuterade och vill bli av med. Britt-Marie startade föreläsningen med att prata om feminismens historia. Det ordet klickar inte gott i allas öron och så heller inte för mig. Men nu när jag förstod hela utvecklingen av kvinnors kämpande för jämnlikhet, ser jag stora skillnader i ordet feminism och de olika typerna. De radikala feminismerna är kanske de vi ränker först på och kanske till och med de som fallit över kanten och blivit någon form av manshatare. Det är inte konstigt att män känner sig hotade om man har denna form av syn på begreppet. När man pratar om jämnlikhet och om jämnställdhet klingar orden något bättre. Att ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter borde vara en självklarhet för alla. Men jag ser en ljusning då politiken har hissat en flagga för det för flera år sen och det inte glömdes bort utan ligger kvar på bordet.

Innan jag säger det jag komma skall, vill jag på stå något som vi i klassen fått höra många gånger ”You cannot not communicate”. Boken Theories of communication (1998) menar det samma, att allting kommunicerar något helt oberoende från om man vill eller inte. För att kommunikation ska kunna äga rum behövs minst en person till. Detta informations utbyte mellan två eller fler parter är kommunikationen som boken pratar om. Eftersom allt kommunicerar något tror jag att vi ibland kan komma att övertolka saker.

Britt- Marie berättade även om en undersökning av Anja Hirdman som belyser synen på män respektive kvinnor. Anja studerade då veckorevyn och Fib Aktuellt och menade att dessa förstärker könsrollerna. Budskapet till unga blir att man inte duger utan måste ständig förbättra sig för att väcka mannens lust samt att kroppen blir en kommersiell produkt. Anja har fått mycket kritik för valet av tidningar att studera men det sistnämnda håller jag med om, synen på genus i reklam blir belyst då och då men diskussionen kommer inte alltid så långt. Om vi tittar på exempelvis Sisley bilden som även visats i diskuterats i inlägget, Yttranden är inte så självklart som man kan tro. Här framställs de två kvinnorna i en situation som är något upprörande för många. Utan reklambildtexten Fashioin Junkie skulle jag inte lägga märke till kläderna. Där emot lägger jag märke till kvinnornas utsatthet och att en av kvinnorna visar bröstet. Jag ser det inte som moraliskt rätt att framställa kvinnorna här som sexiga, kopplat med deras utsatthet samt sårbarhet när de befinner sig i vad jag konnoterar som ett rus. Men som jag pekade på tidigare så kommunicerar allt något, allting tolkas också och då utifrån individen som i detta fallet är jag. Kanske har jag övertolkat bilden men jag vill påstå att jag kan uppskatta Sisleys reklam på ett sätt. Jag vet att Sisley som avsändare flertalet gånger spelat på könsroller och på så sätt fått ännu mer uppmärksamhet i media. Det är på många sätt smart av dem att göra detta för sin egen uppmärksamhet men kanske även för debatten kring jämställdhet. Kanske kan deras genomtänkta och strategiska felsteg bidra till värre sanktioner samt belysa debatten kring vad som är okej kommersialisera och dra en gräns för vad som inte är det.

 

Bilden är tagen från sidan: adsoftheworld.com

 


 

Mattekart, Armand & Michéle (1998) Theories of communication. London: Sage

 

Jorden är platt... eller hur var det nu?

2009-11-03 @ 12:14:28

Tisdagens och torsdagens föreläsare var Jens Cavallin, han har bland annat arbetat på regeringskansliet med frågor kring Ägandet men arbetar han på Högskolan i Kalmar. Hans uppgift var att gästföreläsa om medier, struktur och makt under två föreläsningar. Jag har valt att skriva om dessa två i ett blogginlägg då de kopplas till varandra och jag tror att det är lättare som läsare att hänga med.

Hur ser ägandet ut inom medierna? Speglar innehållet i medierna vad folket faktiskt vill ha? Detta var frågor som stod på dagordningen under tisdagens föreläsning. ”Jorden är platt...” var meningen som visades under inledningen av föreläsningen. Jens förklarade att om medierna säger att de självklart sänder vad allmänheten vill ha och ser till allmänhetens bästa säger de i stort sett att jorden är platt. Han höll alltså inte med medierna om detta rakt av utan påstod att medierna speglar verkligheten konvext och konkavt. Det är en bra liknelse anser jag då jag inte tycker medierna lyckas spegla verkligheten utan vinklingar eller egna åsikter.

En viss censur tror jag alltid kommer att finnas, hur uppenbar den är beror nog bara på vem eller vilka som äger mediekanalen. Exempelvis äger Italiens premiärminister, Berlusconi de flesta privata Tv-kanalerna i landet och då staten äger de resterande kanalerna, styr han även dem. Där av kan han genomföra en form av censur för åsikter som kan skada hans ställning, lika så kan han göra vinklingar och har chansen att framhäva sig själv som en bra ledare på bästa sätt och under bästa sändningstid.

Bonnier är tillhör de stora mediekonglomeraten även de, men i något mindre form än Berlusconi. De är ensamägande i TV4 samt äger bland annat tidningarna Amelia, Dagens Industri, DN och Expressen, där av styr de en stor del av nyhetsflödet. Min första tanke är jag kan tycka det är skärmande och att jag borde vara ännu mer kritisk till vad jag läser då gatekeepern för nyheterna inte är helt opartisk. Men vem är helt opartisk? Kanske min första tanke som blivande ledare inom media istället borde vara att detta familjeföretaget verkligen har lyckats och tänka, vad kan man lära från dem? De är likt de flesta andra storägarna av media i behov av läsare, tittare och lyssnare. Därför måste de rätta sig efter vad folket vill ha för att lyckas, drivkraften förblir pengar och att vinna marknadsandelar för företaget som kan växa. Att låta vem som helst och vad som helst sägas i Bonnier-dokumentären hade inte varit ett klokt val för medieägarna och företagets framtid. Hade jag varit ägare hade även jag använt mina fördelar och min makt att styra skeppet bort från vattenfallet. Lika så kan Berlusconi göra vid valkampanjer för att behålla sin ställning och annat vore konstigt. Boken Understanding media economics (2005) styrker mitt resonemang. De menar att när ett företag har makten över kanaler som andra medier även måste gå igenom för att nå sina åhörare, kan företaget eller företagen agera som gatekeepers och bestämma vem som får ell er inte får använda sig av kanalen.

Ordet makt är starkt laddat men jag anser att vi alla använder det på olika sätt. Så fort man börjar tala om storföretag och makt så är det klart att det kan kännas obehagligt. Dock tror jag att så länge man är medveten om att ingenting kan vara helt objektivt och neutralt, utan minska vinkling eller egen åsikt, tror jag man kan ta in nyheterna utan att känna risken för att bli allt för lurad. Som blivande ledare tror jag att allt blir en fråga om att hålla sig kvar på toppen och styra vinden i rätt riktning, det är inte helt lätt men med makt som starkt verktyg kan toppföretagen häpnadsslå.

Torsdagens föreläsning med Jens Cavallin handlade även denna om ägandet av mediekonglomeraten men nu i form var frågorna istället ”Behöver vi skilja ägandet från budskapet”, ”Hur gör vi det?”och”Vad händer om vi inte gör något alls?”. Frågan kring lagstiftning kom upp, en lagstiftning som gör att storägarna inte kan styra det objektiva synsättet. I dag finns ingen reglering för hur stort ett medieföretag får vara, kan det bli farligt? Svaret på det är nog ja men hur vi än diskuterade i klassen tyckes min åsikt kvarstå, det är inte bra att begränsa företag för att de blivit stora och framgångsrika. Visst måste det göras något men lagstiftning tror jag inte är lösningen på problemet.

Något jag nu länge har funderat på är att vi borde få in källkritik som en läropunkt i svenska skolor. Som jag skrivit tidigare är kritiken och vetskapen om de stora företagen viktig för sitt intag av nyheter. Får man från tidig ålder förståelse kring att man bör tänka kritiskt och ifrågasätta mera, tror jag att frågan om ägandet av mediekonglomeraten inte längre blir fullt så stor. Förståelse skapar acceptans. Jag tror också att vi aldrig kommer få media som är helt objektiv, där av anser jag att man istället kan anpassa samhället och visa på vikten av det kritiska tänkandet. Jorden är inte platt och då bör inte vårt kritiska tänkande vara det heller.


 

Doyle, Gillian (2002) Understanding media economics. London: Sage

 

Nutid och framtid i tryckta medier

2009-10-20 @ 14:47:25

Måndag igen och dags för en ny veckas gästföreläsningar. Gunilla Sax förde dagens föreläsning på ämnet publisist lokalpress. På Barometern Oskarshamns- Tidningen är Gunilla publisher, innebär att hon är tidningschef som ansvarar för ekonomidelen samt orden som står i tidningen, hon är chefsredaktör och ansvarig utgivare. Det märks från start att denna föreläsning är verkligen riktad mot just Media management och hon talar till oss på ett sätt som gör att jag känner det finns ett utbyte av information mellan henne och klassen. Vi är inte längre ”bara studenter” utan blivande kolegor.

 

Affärsidén kring Barometern OT är är att vara dominerande, lokala, kvalitetstidningar samt att de vill vara den viktigaste lokala marknadsplatsen. Tidningarna ska även vara en betydelsefull opinionsbildare och stå för trovärdighet och långsiktighet. Man vill vara en nödvändig del av dagen genom att vara uppdaterande. De nya tiderna gör att de ständigt utmanas. Genom de många nya medierna kommer nya läsvanor och sättet att ta till sig på olika sätt. De har även märkt trenden att man inte längre vill betala för att få tag på nyheterna, allt ska vara gratis. Annonsörerna är ovana vid de nya medierna och har svårt att anpassa sig fort. Den sjunkande pappersupplagan har blivit en trend. Den stora frågan för tidningarna ligger nu i hur ska de ska tjäna pengar genom internetupplagor. Man behöver göra en bra produkt på nätet samtidigt som man behåller sin kvalitet i pappersformen av tidningen. Prenumerationerna bidrar med 180 miljoner kronor till Barometern OT ekonomi medan annonserna endast är 98mkr och av dem är bara 3 mkr annonser på internet. Där av klarar sig tidningarna inte av endas annonsintäkterna på internet, så hur ska vi fler annonsörer på internet är frågan. Löser man den frågan har man kommet en bra bit på vägen menar Gulilla, speciellt med tanke på att annonsörerna nu tenderar att inte välja reklam på internet utan gå ifrån tidningen och byta medium att visa sin reklam i.

 

Traditionella medieföretag står idag inför en osäker framtid menar boken På väg mot medievärlden 2020. Det är på grund av en ökad konkurrens, mättade marknader och precis som Gunilla säger skiftningar i vad annonsörerna väljer för reklammedier. Där av börjar medieföretagen utforma affärsstrategier med kommerciella målsättningar som är värderas som lika eller ännu viktigare än samhällsaspekter och innehållskvalitet. De ekonomiska drivkrafterna håller på att bli en faktor som står högt i kurs för att forma medieutbudet och styr medieföretagens handlande. Hvitfelt et al (2008)

Boken, Gunilla och jag har samma uppfattning vad det gäller tidningsbranschens fortsatta nedgång. Då man förlorar marknadsandelar även på annonsmarknaden leder detta till en tydlig minskad lönsamhet. Man behöver mer flexibla organisationer och mer personal som ar utbildning på fler medieområden en det tryckta. På så rätt tror jag man kan utveckla mediet så det blir mera uppdaterat i tiden. Gunilla tror att man även måste utbilda annonsörerna för att de ska våga välja att annonsera på internet och visa hur många som använder mediet varie dag. Jag tror på att det är högst relevant att göra för att få dem att förstå. Jag tror också att man bör hålla koll på nya medievanor, att läsa tidningen vid frukosten är inte längre en lika vanlig vana då man i storstaden broskar mer och tar frukosten på vägen till arbetet istället. Vad är de nya vanorna, hur kan vi påverka dem och kan vi på något sätt skapa nya vanor för folket? Det är bara några av frågor som jag tror är viktiga för framtiden.

Likt Gunilla tror jag man måste nicha tidningar mer för att överleva i framtiden. Barometen OT försöker bli mer och mer lokal och det ser jag som en form av differentiering. De har även lokala skribenter jag tror tillför känslan för tidningen. Ju mer personlig tidningen blir desto mer vill man läsa den tror jag. En annan tanke är att öka presstödet från staten, det kan vara en livsviktig del av intäkterna och i dag är detta endast 2 % av de totala utgivningskostnaderna Weibull et al (2008). Slutligen tror jag att den tryckta dagstidningen kommer bli mycket svår att bibehålla, med generationen går den sakta mot graven, jag tror däremot att man kommer vilja ha magasin och andra icke dagliga tidningar en bra tid fram över. Att ha köpa något fyriskt som man kan ta på tror jag funkar bra i konsumtionssamhället vi lever i och man även utvecklar mervärdet kan det komma att stanna ännu längre. Exempelvis att genom tidningen man köper får man stämmnings låtar genom Itunes som tillför repotagläsningen.

 


 

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Gunnar (2008) På väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2008) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Stockholm: Bonnier

Mina åsikter - I allmänhetens tjänst

2009-10-18 @ 15:36:49

En riktigt regnig måndag, det var svårt att stiga upp och hinna i fatt med bloggandet men så slog klockan 13 och det var dags för en ny gästföreläsning, denna gång av Olof Hultén. Tidigare har Olof arbetat på omvärldsbevakningen hos SVT, något som fick mig att känna att denna mannen kan sin sak. Olof slår på owerheaden, med en något suddig text på, detta förbryllade oss alla. Det var första gången som jag kan komma på att någon på högskolan använt den. En riktig gammal goding.

 

Vad är public service, frågar Olof som själv väljer att svara. I allmänhetens tjänst, men vad är då det? Han förklarar att public service är en 90 år gammal politisk och ideologisk affärsidé med fem olika modeller många olika länder. Inget land har precis samma vinkling på vad public service är för något och hur det ska användas. Det är en affärs modell och alltså inte en sak utan många menar Olof. Idén kom under första världskriget då radion blev aktuell, man tog monopol på tekniken för att det inte skulle kunna spridas propaganda genom det. Senare insåg man att ingen hade egentligen råd med tekniken. Man kunde antingen välja att ha många små radiostationer som inte kunde utvecklas så mycket eller istället ha få riktigt stora som staten kunde styra och äga. Sedan började tekniken utvecklas och TV:n kom. Teknologin inom media menar Olof påverkar i allra högsta grad hur publik service kom till samt hur modellen används idag.

Innan 1989 hade EU inget med televisionen att göra, satellit-TV gjorde att de gick in och började reglera när de insåg pengarna i det. Medlemslängderna fick mindre att säga till om och EU skapade villakåren, att 50% av TV utbudet skulle vara europeiska program samt att de begränsade reklammängden till 15% av det totala utbudet. EU ogillar statliga subventioner men man kom fram till att de var viktiga för att främja de små ländernas vilja att göra film, TV och radio så de fick finnas men även här på vissa villkor. Dessa var bland annat att varje medlemsland skulle klart bestämma vad public servis skulle innebära och etta var ingen lätt uppgift. När internet kom togs även diskussionen upp om public service ska använda sig av det nya fenomenet. Hittills får public service- program ha webbsidor som har programverksamheten att göra men det ses över noga menar Olof Hultén.

Den marknadsorienterade EU-kommissionen har fått uppfattning av att public service- företagen inte passar in i systemet. Europeiska kommersiella eterföretag och produktionsbolag drev 1998 en kampanj för att avskaffa bidragen som går till de allmänna radio- och tv- bolagen. Exempel på exempel beskrivs i boken, All makt åt medierna – eller ge folk vad folk vill ha? (2001). De beskriver hur public servis är på väg mot graven och tekniken inte är något man kan skyla på för det. De menar att man måste återuppliva sambanden mellan offentliga etermedier och demokratisk politik (som förut var ledstjärnan när det gäller den offentliga radions start). De ifrågasätter också att om att om man låter public servis bli ett minne blott, blir det då som följande?

 

Får vi ett samhälle där människor i första hand betraktas som näring för storföretagens lönsamhet eller ett där medborgarna faktiskt har rätt att bestämma vilka ekonomiska system och mediesystem de anser vara de bästa?” Robert W McChesney (2001) All makt åt medierna eller Ge folk vad folk vill ha, sid 295

Jag tror att det kan bli båda delarna av vad citatet visar men jag står kritisk mot att public service är så fort på väg mot graven som boken menar. Om EUs syn på public service läste jag innan lektionen, när jag lyssnade till Olofs lektion kunde jag inte lägga mitt kritiska tänkande åt sidan. Något jag även hade svårt att lägga åt sidan var frågan om TV-licens och kostnaden. Jag anser att det finns en slags dubbelmoral. I Sverige vill vi nu att alla ska ha tillgång till bredband och långt innan det, TV. Men om det nu kostar att ha det så kan inte alla ha tillgång till det. Att köpa en TV är en engångs summa, jag köpte min för 2000kr. Det är mindre än vad det kostar mig att betala betala för public service under ett år och då för kanaler jag inte tittar på ofta nog för det priset.

Alla hushåll som har tv-mottagare ska enligt lag betala tv-avgift. På så sätt är alla med och bidrar till radio och tv som är fri från kommersiell och politisk påverkan.” (radiotjanst.se)

”...som är fri från kommersiell och politisk påverkan.” Ja nästan i alla fall, jag ställer mig kritisk mot om SVT verkligen är det och vem det är som har ansvaret för detta. Svaret är de själva men det blir inte speciellt opartiskt enligt mig. Senast under B-uppsatsen berättade en student för mig att en SVT-chef råkat försäga sig om en sponsor till ett SVTprogram. Det florerar texter på internet men vad jag ska tro och vad ska jag förlita mig på är jag helt förvirrad över. Vem säger sanningen om public service? Efter föreläsningen av Olof Hultén finns det finns en dubbelmoral även i mig då jag anser att det är mycket bra att vi bidrar till fri kommersiell och politisk påverkan samt att lilla Sverige får finansiering och chansen att göra egna filmer och mycket annat tack vare public service. Jag tror också att om vi skulle minska Radio och TV- avgiften för folket och regeringen skulle skjuta till mer pengar så finns risken att de vill bestämma mer om vad innehållet skulle vara och då tappar vi meningen med public service. Jag är just nu varken för eller mot public service men har insett många fördelar med modellen tack vare måndagens intressanta föreläsning.

 


 

www.radiotjanst.se

Robert W McChesney (2001) All makt åt medierna eller Ge folk vad folk vill ha, Bokförlaget DN

 

Möteskoordinator likar Jönssonligans geni

2009-10-13 @ 09:49:42

Elisabeth Idermark var torsdagens föreläsare. Tidigare har Elisabeth jobbat som både informatör och journalist men nu arbetar hon som möteskoordinator på EU. Hon han ansvar för 16 av de 113 mötena Sverige ska arrangera när de nu är ordförande i EU. Under de två eftermiddagstimmarna berättade hon om hennes arbetsuppgifter som möteskoordinator och visade bilder från möten. Det jag urskilde på föreläsningen var hur viktigt det var att kommunicera ut den grafiska profilen. Annars relaterade jag många av hennes arbetsuppgifter till mina egna i mitt arbete som projektledare för Drivhuset. Elisabeth pointerade hur viktigt det är att inte glömma något, utan vara planerad och kunna förutsäga saker innan de händer. Här vill jag referera till den kände Charles-Ingvar Jönsson (Sickan) från Jönssonligan ”Allt måste vara planerat in i minsta detalj!”. För det är precis så, här finns inget utrymme för misstag. Elisabeth planerar väl och saker hon själv inte kan rå för ser hon över en extra gång, ett exempel på det är bussarna. Om en buss ska hämta deltagarna från ett möte för att åka till ett annat, ringer hon bussbolaget en halvtimme innan bussen ska komma för att se så allt går rätt till och att hon kan hålla sin planering med tidsschemat.

 

 

Eftersom mötena är beredningsmöten och enligt Elisabet, mest handlar om att utbyta erfarenheter och få kunskap, tas inga större beslut. Elisabeth frågade oss efter hennes föreläsning om vi tyckte att det var relevant att ha mötena eller om det var ett spel för galleriet. Me kort eftertanke är det nog det sistnämnda, ett spel för galleriet då, mötena är inofficiella och inga beslut tas. Jag ställer mig frågande till vad man faktiskt får ut av mötena i förhållande till den tid och den stora summa pengar som går åt beredningsmötena. Jag tycker mig också se en form av dubbelmoral då de vill vara så miljömedvetna som möjligt och där av väljer bort vatten på flaska samtidigt som de kör lastbilar med möbler kors och tvärs genom Sverige för att ”en blå stol passar bättre in än en vit”. Men beträffande Elisabeths arbete är det helt klart inget spel för galleriet. Jag ser hennes arbete som oerhört viktigt och jag tror att man lätt glömmer av hur strukturerat allt är när man ”bara” är deltagare vid ett av mötena. Maten, informationspåsarna, valet av lokal, valet av färger och former i förhållande till den grafiska profilen, logistik, säkerhet och mycket mer är sådant som bara finns där och som man kanske inte märker av men definitivt påverkas av.

Massmedier: en bok om press, radio och TV (2003) skriver om, hur vi uppfatta kommunikation beror på omgivningen i vilken kommunikationen försiggår, helt enkelt kontexten. De berättar om hur vi alla blir utsatta för olika slag av påverkan och detta har betydelse för hur vi tar emot budskapet och tolkar det. Vår bakgrund i form av, uppfostran, utbildning och livserfarenhet har självklart också en tror betydelse hur vi tolkar ett meddelande förklarar Hadenius och Weibull, bokens författare. Det här är ändå våra grunder som vi lärt oss från början på Media management men jag anser det också passar in på det mesta och man ska ha det i bakhuvudet och i Elisabeths arbete, i allra högsta grad. Vad hon kommunicerar genom alla olika delarna i mötet är mycket viktigt. Hur hon visar den grafiska profilen och färgerna används, vilken slags mat, hur mycket och vad för slags dricka. Allt tolkas av deltagarna på ett eller annat sätt. Medierna lika så, det gäller att visa den fina sidan då pressen kommer för att fotografera vid mötet. Elisabeth berättar hur pressen i regel inte tar fotton när mötena är igång. ”Då bara sitter de och det ser rätt tråkigt ut” menar hon, men när det minglas väljer hon att släppa in medierna. De får då får roligare foton som utåt kommunicerar mer positiv känsla än vad som hade synts vid en bild på ett stort allvarligt möte. Som sagt, ” Allt måste vara planerat in i minsta detalj!”.

 

(bilder tagna från aftonbladet.se)

 

 


 

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2008) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Albert Bonniers förlag

Yttranden är inte så självklart som man kan tro...

2009-10-13 @ 09:32:04

Eva Jönsson var onsdagens gästföreläsare, en universitetsadjunkt med oförståeligt mycket information kring lagar och case bakom pannbenet. Man kände att denna föreläsningen kommer innehålla information på en annan nivå och visst gjorde den det. Allt var inte glasklart och det förklarade Eva var en del av det hela. Att läsa en lag både två och tre gånger innan man förstod var ingenting konstig. Universitetsadjunkten tog upp viktiga frågor kring medierelaterad juridik. Jag känner att även om jag inte kommer lära mig den delen av lagboken ”by heart” så kommer jag ändå att veta var jag ska leta och ha en bredare förståelse kring vad jag jag kan råka utför samt vad jag ska se upp för i min kommande yrkesroll .

Yttrandefrihet var det som stod högst upp på tavlan denna dagen. Eva berättade att rättens innehåll skiftar från tid, geografiska förutsättningar och framförallt tekniken. Tekniken är en av delarna som gör att många lagar blir föråldrade eller helt tappar fotfäste, exempelvis är det luddigt hur man gör när det gäller fildelning och vem det nu är som fildelar samt hur det bevisas? Nedladdningsfrågorna har inte hunnit med. Efter mitt år på BBS har jag, mer än ett flertal gånger ,fått höra att ”tekniken är alltid ett steg före” eller ”you dont want to miss the train of technology and be left behind”. Detta är precis vad det handlar om när det gäller lagarna. Det går för trögt. Evas reflektion kring detta var att det måste vara ”trögt” då man inte ska kunna ändra en av grundlagarna över en dag. Det måste vara ett val i mellan samt att man måste hinna diskutera saken. Efter att ha hört Evas förklaring ser jag det som rätt bra att våra lagar inte kan ändras så fort, då skulle chansen vara större att regeringen sprang ifrån folket. Även om jag nu skriver att det är bra finns det alltid två sidor av myntet och den andra sidan visar mig att lagboken kommer alltid ligga två steg efter tekniken, men det kanske är ett slag mot magen man får ta?

 

De etiska reglerna är något som Eva bara nämner snabbt men dessa ser jag viktiga att ha i bakhuvudet när man arbetar inom mediebranschen. Boken Massmedier: En bok om press, radio och TV(2003), förklarar att de etiska reglerna i princip är tre olika delar: yrkesreglerna, publicistreglerna samt reglerna mot textreklam. Alla dessa är till för att vi i Sverige ska få så ”god publicistisk sed” som möjligt. Pressombudsmannen även kallad PO, övervakar hur pressetiken följs och PON, Pressens Opinionsnämnd är till för att övervaka de press etiska principerna. Boken menar dock att samhället har förändrats sen de infördes samt konkurrensen på mediemarknaden har hårdnat. De menar att uttalanden från PON och PO inte längre har lika stor effektivitet. Jag tror att de kan ha rätt när det gäller effektiviteten men man kan fortfarande bli dömd och få sanktioner som exempelvis skadestånd. De kan även bli uthängda i media och då kan det komma att bli en konkurrensfördel att sköta sig. Här vill jag vända på myntet igen då det finns företag som Sisley, som väljer att bli fällda som fördel så de får mycket uppmärksamhet på det sättet.

 

 

Bilden är tagen från sidan: adsoftheworld.com

 

Det finns ingen total yttrandefrihet, behov att skydda riket, den personliga integriteten och upphovsrätt är delar som kan komma att påverka denna negativt. Yttrandefriheten är byggd på tre grundlagar, Regeringsformen som övergripande skydd från statens åtgärder, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen finns som ett slags extra skydd för vissa delar. Tryckfrihetsförordningen kom med boktryckarkonsten och gäller överlag de tryckta verken, med några undantag och yttrandefrihetsgrundlagen gäller tekniska upptagande som radio, TV och vissa former av internetfunktioner.

Jag anser det viktigt att ha i åtanke att lagar också tolkas. Programmet vi läser säger gång på gång att information tolkas och omtolkas, där av ska man försöka vara tydlig men vi kan aldrig vara helt säkra på att meddelandet har samma betydelse för mig som för mottagaren. Lagarna skrivs så att de ska vara så tydliga som möjligt men även inom många av dem finns en gråzon och ett Ja eller Nej är inte alltid så självklart som man kan tro.

Tisdagen veckan efter hade vi en till föreläsning med Eva, denna i informationsfrihet. Den huvudsakliga punkten var medborgares rätt att ta del av allmänna handlingar. Eva berättare att en allmän handling kan vara antingen offentlig och då fungerar offentlighetsprincipen annars är den hemlig och kan då vara bland annat sekretessbelagd. När man vill ha ut en handling måste man kunna precisera vad det är för handling man vill ha. När man har gjort detta måste handlingen eller en kopia lämnas ut under samma dag. Myndigheterna måste däremot få tid att göra en sekretessbedömning och stryka över detta och ge ut handlingen. De får också extra tid om matrealet förvaras på olika platser. Om en tjänsteman inte ger ut den allmänna handlingen kan det bero på olika saker. Men även här finns regler. Tvekar tjänstemannen måste han hänskjuta ärendet till myndigheten, om tjänstemannen säger att handlingen inte kan lämnas ut måste denna också upplysa att du kan hänskjuta frågan eller överklagan till myndigheten. Avslås också utelämnandet från myndigheten måste ett motiverat beslut varför det inte utgivits skrivas och skickas till personen som begärt handlingen. Här efter överklagas allt till kammarrätten. När man begär en handling behöver man inte berätta sitt syfte eller vem man är men vid överklagan måste man däremot skriva under på vem man är. Följs inte reglerna kan man JO-anmäla och det brukar sätta fart på det menar menar Eva.

Något vi även diskuterade var personuppgiftslagen, PUL. Man måste ta hänsyn till PUL då även den avgör om en handling kan lämnas ut eller inte. Man får inte kränka den personliga integriteten. Så här beskrivs syftet med lagen:

1§ Syftet med denna lag är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter.”

2 § Om det i en annan lag eller i en förordning finns bestämmelser som avviker från denna lag, skall de bestämmelserna gälla.” Olsson.A (2009) Yttrandefrihet & tryckfrihet: handbok för journalister. sid 369

Personuppgiftslagen blir en inskränkning i offentlighetsprincipen eftersom TF och YGL avviker från den. Slutsatserna jag drar är att bland annat tidningarna får ta in personuppgifter. Jag vill där emot återkoppla till delen om yttrandefrihetsgrundlagen tidigare i inlägget, där jag skriver om de pressetiska reglerna. När ska man publicera namn på brottslingar i media? Jo man får göra det så länge de inte innebär förtal, förolämpning, spioneri osv.

Genom Evas förklaringar kring informationsfriheten känner jag att jag fått mer förståelse och kunskap kring offentliga dokument. Jag tror att detta kan komma väl till hands om jag väljer att arbeta inom journalistiken. Det är viktigt att veta våra rättigheter samt skyldigheter, ju mer juridik vi läser desto mer vill jag veta. När man kopplar det till, exempel blir det greppbart och man kan koppla det till egna erfarenheter. Det är mycket som spelar in och man kan knappast lära sig allt men nu har jag kunskapen om hur man tar reda på det mesta.

 


Olsson, Anders R (2006) Yttrandefrihet och tryckfrihet: handbok för journalister. Stockholm: Studentlitteratur

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2003) Massmedier: En bok om press, radio och TV. Albert Bonniers förlag

Lejonburen och Informatören

2009-10-07 @ 16:54:53

En ganska så fnittrig klass infann sig dagen till ära i ett av klassrummen på Kalmar Nyckel. Den första som kastades in i lejonburen var gästföreläsaren Sara Svensson. Sara arbetade som informatör på Kalmar kommun och var nu där för att de oss hungriga studenter en inblick i hur informtörsyrket fungerade inom offentlig sektor. Jag anser att hela föreläsningen var mycket intressant men den skrämde mig också något. Aspekter som jag aldrig tänkt på förut kom upp.

Sara började med att berätta om hur strykturen var uppbyggd och över lag måste jag säga att det var en ganska hierarkisk struktur som var svår att gömma. Under föreläsningen berättade hon att hon ibland inte visste vems hennes chef var eller snarare vem hon skulle lyssna på. Skulle hon lystra till den närmsta chefen eller politikerna som egentligen alltid bestämde i slutändan? Detta fick mig att tänka på vad jag lärde mig i föregående kurs, Organisationers kommunikation. Att inte veta vem man ska lyssna på och att vilja ha någon som säger ”Gör så här”, är delar som anställda i en plattorganisation längtar efter de märker att strukturen inte fungerar. Men Kalmar Kommun är ju allt annat än platt enligt Saras powerpoint. Kan det vara så att både platta- och hierarkiska organisationer vill samma sak när kommunikationen sviktar?

Vidare berättade Sara om hur alla tror att de kan ta jobbet som informatör, där av får en sådan post enormt många ansökningar vid en nyanställning. Men yrket som informatör är inte bara att maila sina kolegor eller några företag utåt. Det är ganska komplext och inte alla ser anledningen till att informera och kommunicera. Politikerna några av dem som inte ser informationsbehovet, när hon berättade om detta kom jag att tänka på den gamla transmisionssynen som Heide talade om i boken Kommunikation & organisation(2005). Att chefer har en övertro på att informationen kommer ut om man skickar den och att själva dialogen och bildandet av mening inte är lika viktigt.

Öppenhet är det som Sara ser som den största nackdelen med jobbet men hon ser det även som en positiv del. Det är positivt på så sätt att man har möjlighet att se exakt vad de som jobbar inom offentlig sektor gör, hur saker funkar och att allt går rätt till. Människor har den insyn de har rätt till. Men det negativa med öppenhet inom informatörsyrket är då man är i uppstartskedet av ett projekt då man fortfarande måste vara öppen fast man vet att kommer något ut så finns det stor risk att projektet inte kommer överleva.

Mass Media and Society(2005) skriver om den sociala organisationen av ett nätverk och beskriver där hur me dia kan agera som en spegel av åsikter från den offentliga sektorn men också hur media kan fungerar som en neutral servitör av demokrati. Detta hade jag i åtanke när Sara berättade om hur de kan ta hjälp av media för att visa ”den rätta sidan”. Hon berättade om ett fall då socialen skulle från ta barnen från en familj och där familjen gått ut i media för att visa sitt starka missnöje och vinna sympatiröster. Informatören vid tillfället gjorde något så riskabelt som att säga till media när socialen skulle gå in i hemmet och ta barnen. TV var på plats och föräldrarna kunde inte säga nej utan lät dem vara med i hemmet när bortförandet skedde. Reaktionerna från allmänheten blev det positiva för kommunen. Barnen hade en väldigtohälsosam miljö att leva i, media speglade då som den neutrala servitör Mass Media and Society(2005) berättar om. Jag anser det mycket intressant hur man som informatör kan ta hjälp av media för att få en annan vinkling än den som fanns från början.

Efter dessa ord väljer jag att säga tack till Sara Svensson och stänga lejonburen med studenterna vars hunger stillats....för nu i alla fall.

 


Curran, James & Gurevitch, Michael (2005) Mass Media and Society. 4th ed. London: Hodder

Heide, Mats, Johansson, Catrin & Simonsson, Charlotte(2005). Kommunikation & organisation. 1.uppl. Malmö: Liber

 

Nu kör vi!

2009-10-07 @ 16:41:11

Den femte oktober 2009 började vi i Media Management- 07 kursen Medier och samhälle 7.5hp. Vi går vårt tredje och sista år på Högskolan i Kalmar men denna kursen blir den första i bloggform.

I denna blogg kommer jag, Louise Carlsson, reflektera över vad gästföreläsarna på kursen har att säga samt sammankoppla litteratur och mina egna åsikter till det hela för att få en förhoppningsvis intressantare läsning.

Louise Carlsson